Funderingar kring föräldraskapet.


2010-10-25 @ 11:30:02
Har länge till o från gått o funderat lite på hur de ska bli sen. Sen när bebis kommit..har sett mkt ute hur andra flerbarnsfamiljer fungerat osv.
När Elliott var liten så var ju minsta lilla framsteg jätteskoj. Man ständigt gick o väntade på att nya saker skulle hända exvis första leendet, första vändningen, första tanden, första krypningen osv. Och man blev så imponerad över att allt skedde så tidigt ändå. Inte hade man en tanke på att ju fler framsteg- desto äldre blev han ju.
Jag undrar just hur man kommer vara sen, kommer man nästan att vilja att tiden ska gå långsammare, att h*n som än så länge är i magen ska va liten hur länge som helst? kommer man att dra ut på allt de här me o lägga dom på mage på golvet, smakportioner osv?

De verkar ändå vara ett ganska vanligt fenomen att man vill att de minsta barnet ska va litet så länge som möjligt- eftersom de ändå kanske är sista barnet osv.
De är väl ändå kanske bara att inse sanningen; tiden går alldeles för fort o de växer upp alldeles för snabbt de små liven <3






Kommentarer
Postat av: Louise

Tyvärr går tiden alldeles för fort oavsett vad man själv vill. Men jag kan säga att man blir lika glad och imponerad av 2a barnets framsteg:)

2010-10-25 @ 11:33:31
URL: http://www.myworldofsunshine.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback