Tänk vad fort man glömmer hur små bebisar verkligen är. Även om Leila inte var yttepytteliten när hon föddes så var hon ju ändå nyfödd bebis. När man ser en bebis nu så sitter man bara o tänker "shit har mina barn varit sådär små?" Det känns som att de alltid varit i den storleken de är nu ju ;)

Tänk att ett helt år har gått ett helt år sedan man hade en pluttig liten bebis. Skönt- men på ett sätt inte ändå inte. Det är ju så mysigt o snusa bebis. Men i fortsättningen så får man låna o snusa på andras istället. Det är ju faktiskt mkt smidgare det- för då kan man bara lämna tillbaka dom när det blir jobbigt ;)

Och på tal om att tiden går fort- om lite mer än en månad, den 6:de  februari, ska Leila börja skolas in på dagis. När den inskolningen är klar börjar mamman jobba igen. Det känns rätt vemodigt att redan lämna ifrån sig henne på dagis. Men jag vet att hon kommer att trivas jättebra, och elliott med för den delen.

Sen ska det bli skönt att få lite vardag igen, och att komma igång i arbetslivet. Jag jobbade ju ändå inte så länge efter förra gången jag varit mammaledig. Började ju i februari o sen gick jag hem i slutet av oktober ( o så var jag ledig under semesterperioderna med) Så blev inte alls länge att jobba. MEn det kommer garanterat bli som sist jag jobbade, att jag kommer stå och undra hur de har det på dagis och så kommer jag längta tills jag får hämta dom <3

Bild på en liten Leila för ett år sedan. Tänk att hon bara var 8 dagar gammal för ett år sen..tiden går alldeles för fort!