En pipplig larver
Våran son är som jag kanske nämnt förut ganska pipplig när det gäller mat. Försöker ändå att få honom att äta det vi andra äter oavsett om han gillar det eller inte...men det slutar ofta med att han inte äter alls då.
Han är livrädd för att smaka på sånt han aldrig ätit förut-då har han i förväg fått för sig att han inte tycker om det.
Och imorse höll jag på att bli tokig på honom. Våran gamla brödrost gick sönder förra helgen och igår köpte vi en ny. Elliott har alltid älskat rostade mackor och lätt kunnat äta 2-3 stycken. Men idag så nej, då smakade dom ju inte alls likadant med den nya ryckte han och han ville ha fram det gamla brödrosten igen. Tokig unge eller vad?
Men så sööt.
Kommentarer Riktigt söt :)
/Kram
Hej
Ramlade in via blogg.se's tipsruta där erat altanprojekt var med.
Tänkte på det här med kinkiga i maten-barn. Jag har haft tur med mina som ätit det mesta jag satt fram på bordet. Men jag vet ändå hur det är med kinkiga barn då mina båda svägerskor båda två varit och ena fortfarande är kinkig med maten. Yngsta svägerskan var inte mer än två år när jag kom in i familjen och det var ett evigt lockande och pockande... så jag vill bara säga att ramla inte in i den fällan även om man ofta tänker att ungen måste ju äta. Friska barn svälter sig inte utan petar i sig lite här och lite där. Och går de på dagis äter de ofta lite bättre där. De ser andra som äter med god aptit och glömmer kanske bort att kinka när de har fokus på annat.
mitt enda jag hade vid matbordet hemma var att de skulle smaka på allt. Inte mkt men smaka. Sen behövde de inte äta upp men nästa gång jag serverade så skulle de smaka igen. För smaken kan ändras och smakat en gång är ingen gång.
Det var kul när ungarna sen hade kompisar hem för de rabblade mantrat åt sina kompisar: man måste smaka, när kompisen inte gillade ärtor eller så.
Nu när de är tonnisar båda så kan jag släppa att ena inte gillar kokta morötter och den andre inte vill ha champinjoner
usch jag låter som värsta mathäxan men så har det såklart inte varit.
Asch, jag ville mest bara säga att matstunden vid bordet ska vara trevlig utan tjat och gnat. Kanske att han ska sitta med men äter han inte så är det hans val men inga andra snacks istället när han kommer 10 min senare. Men också kolla att han inte får ont i magen av mjölkprodukter eller så (har inte läst tillbaka längre om du kollat sånt redan) en bonuskusin till mina barn var jättekinkig vid maten och det visade sig att hon inte tål mjölk. När det blev konstaterat och uteslutet ur kosten så försvann massa bråk kring maten
