Ja..så kände jag det igår..kände mig totalt värdelös. Min stressadesyster kom hit med lilla william akut o undrade om vi kunde vakta o honom då min lillasyster som hade lovat o vara barnvakt inte hade kommit hem än. Så vi sa ja och jag skojar inte; så fort jag satte ner bilbarnstolen i soffan o skulle ta upp honom ur stolen så började han illtjuta. Sedan höll han på så i nästan en timma..han tjöt o tjöt. Och vi försökte med allt möjligt. vi bytte blöja, satte oss nära tvn så han kunde titta på de färgglada konturerna, vi testade o lägga honom i vagnen.
Men inge hjälpte. Snacka om att man kände sig illa till mods; man ville ju så gärna trösta honom o få honom sluta gråta. Men de gick verkligen inte.  Men sen kom lillasyster hit med och efter en stund så sa jag att ta o lägg honom i vagnen o gå hem till mamma o pappa istället så kanske han somnar på vägen. Och tänk..det gjorde han faktiskt den söta ängeln. när de kom till mamma o pappa sen så låg han i vagnen o sov så sött. Han fick en jobbig eftermiddag stackarn men sen va han såå glad o flinig när han vaknade.

Usch..undrar just hur man ska klara av att bli mamma när maninte ens kan trösta en bebis.fyyy