Händer var o varannan dag att jag går tillbax o tittar på foton från när elliott föddes, o var några veckor gammal. Gud vad jag blir sentimental. E så lite tårar rinner nedanför kinderna måste jag erkänna. Tänk vilken resa man varit med om, att först få gå å bära på den finaste gåvan av alla i nio månader, och att sedan få träffa den för första gången..det går inte o beskriva den känslan med ord. Och att sedan få vara med och se dom växa upp..det är helt underbart magiskt helt enkelt.

men gud vad jag kan längta tillbax till de första veckorna ibland. då han var yttepytteliten o så beroende av en ändå. Han ville vara nära hela tiden, o skulle helst av allt ligga o sova på mammas o pappas bröst.
Missförstå mig inte, jag trivs verkligen där vi är nu med.. att han vuxit o nu är mer än fyra månader. Han gör ju nya framsteg varje dag min sötnos. MEn ibland kan man sakna de där mysiga...

MEn varje utvecklingsstadie har ju sin charm, eller hur? själv börjar jag o längta lite till sommaren då han kanske börjar o krypa. För så som han håller på nu så dröjer de nog inte mer än ett par månader till..haha!





ååå.. på de här korten är han inte mer än ca en vecka gammal.