Leilas resa ut - en förlossningsberättelse


2010-12-24 @ 00:31:30


runt 7- tiden
på morgonen gick elliott o jag upp.. kände då att jag fick lite ont i ryggslutet lite då och då.
de var dock inge jag funderade på vidare så eftersom man inte längre vågades hoppas, hade ju ändå haft ont där mkt i slutet så när de kom o de ändå bara var några stycken på en timma så va de väl inge med det inte..de kändes ju knappt alls. tyckte d var svårt att avgöra.
men sedan kom de faktiskt lite tätare o tätare o värktimern åkte igång på datorn..o emellan varven passade jag på att förbereda lite ifall att.
runt halv 10-tiden ringde jag efter a så han fick komma hem. kände att jag inte var så bra mamma åt elliott just då.
testade att käkantabletter o duscha för o se om ryggontet  försvann- men de gjorde de inte så inga förvärkar där inte.
12.30 tiden kom a's mamma hit för o äta lite lunch, o då satt jag mest i soffan o klockade värkar. de kom nu med 6-7 minuters mellanrum. ringde in till förlossningen vid halv två. BM frågade mig hur jag ville göra (med risk för att få åka hem igen) men jag kände att eftersom man ändå va omföderska så va de nog lika bra att åka in en gång extra ifall att.
så vi satte oss i bilen runt kvart i två. väl i bilen kom värkarna tätare. ; var 4:e minut mellan varven.
14.20 var vi inne på förlossningen..vi fick gå in o sätta oss i ett rum..kände då hur värkarna hade avtagit lite o inte kom lika tätt längre- så där satt jag o bara sa shit vi kommer att bli hemskickade igen.
15:13 blev kopplad för ctg kurva o under den tiden hade jag alldeles för några värkar (enligt mig som satt o stirrade mig blind o kände hur hemfärden närmade sig). efter undersökning visar de sig dock att cervix är utplånad o att modermunnen är öppen 4 cm..
ctgn fortsätter vara ikopplad för att bevaka hjärtfrekvensen som ena stunden var hög o sedan gick ner ganska lågt.
16.00 kontaktas läkare för bedömning av frekvensen o de bestäms att det ska göras hål på hinnorna så en skalp kan sättas dit.
16.10 sätts nål o bastest tas.
16.20 tas det hål på hinnorna (inget vatten kommer) o skalp ctg-registrering inleds. Inget synligt fostervatten o modermunnen är nu öppen 5 cm.
Efter detta ändrar värkarna karaktär direkt. De blir mer intensiva o starka.och jag intar sittande ställning i sängen.
16.40 bestämmer jag mig för att testa o ställa mig upp för o se om barnet sjunker ner lite fortare. stannar i det läget i 10 minuter o andas genom värkarna med hjälp av barnmorskan. hade de inte varit för hennes hjälp med andningen o rullningen av höfterna så vet i tusan hur de gått. Till slut känner jag hur de trycker på som bara den o att jag nästan måste börja o krysta. får panik och ber direkt om att få hamna i sängen istället.
16.50 är det dags att börja krysta. Har nog aldrig varit med om en sådan otroligt intensiv smärta som de var ändå. Sist fick man ju ändå smärtlindring- denna gången hanns inte det med. jag krystar o tar i för kung o fosterland, och säger gång på gång jag klarar inte det här. Men barnmorskan, undersköterskan o A är underbart stöttande o säger gång på gång att de här klarar du. De enda jag tänkte på genom värkarna o krystningarna var att "kommer hon inte ut snart?"
17.20- 30 minuter efter själva starten på krystandet kommer hon ut i framstupa kronbjudning o när huvud o axlar är ute får jag ta ut henne själv (de sista som är kvar) Hon skriker innan hon är framfödd =) det är en söt o underbar bebis med mörkt hår som hamnar på mitt bröst. vågar knappt titta när de flyttar på naveln som ligger för därnere ifall att de sett fel på Ultraljudet. Men visst är det ett litet flickebarn, o vi bestämmer att ge henne namnet Leila Elisabet Karlsson vikt 3970 gram, längd 53 cm.
17.30 kommer moderkakan ut
och efter det sys bristningarna ihop, ett inre o tre yttre stygn.
20.07 skrivs vi ut till BB avdelningen istället.

Med andra ord kan man säga att förlossningen gick rätt fort ändå. när hinnorna hade gått så tog det en timma för henne att komma ut. Man var inte ett dugg förberedd på att de skulle gå så fort som de gjorde. Var knappt så jag hann med o fatta vad som hände.
Och denna gången klarade jag av att kissa direkt efter utan att de ens sved, o sen så var jag inte alls lika öm därnere som när elliott föddes.
måste säga att de va helt underbar personal på förlossningen som verkligen stöttade en o hjälpte en igenom det hela =)

har även en liten berättelse om vistelsen på sjukhuset- men den får vi ta senare.






Kommentarer
Postat av: Amanda & Oscar

Oj det gick verkligen snabbt! Häftigt!

2010-12-24 @ 01:38:29
URL: http://glantan.blogg.se/
Postat av: Anna

Grattis till er lilla sötnos!

Skönt att det gick så pass snabbt.

Gillar att läsa förlossningsberättelser och tänka tillbaka på mina egna =)

2010-12-30 @ 22:40:30
URL: http://enrallybrudsbekannelser.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback