Har knåpat ihop en berättelse om vistelsen på sjukhuset nu med för er som är intresserade av att läsa;

Dag 2- dagen efter förlossningen

Efter en snuttig o mysig natt som nyblivna tvåbarnsföräldrar vaknar vi upp utan knappt nån sömn alls (så som det är när man precis fått barn) med siktet på att få åka hemåt. JAg saknar elliott något enormt o känner att jag hellre vill vara hemma än o ligga på BB. Blir så deprimerad av sjukhusmiljöer.

Runt 9 tiden kommer läkarna in o gör ronden. Allt ser jättefint ut och de håller upp henne mot fönstret för att se så hon inte är gul. Men nejdå- det är absolut ingen fara. En liten stund senare kommr sköterskan på BB in med en bilirubin mätare. Hon säger att hon tycker att leila ser gul ut o att hon ska mäta för säkerhets skull. Värdet visar sig vara 154 vilket är en liten bit över solgränsen. De tas blodprov för att kunna mäta bilirubinmängden närmre, och då visar det sig att de till o med låg på 179 en timma senare.

Vi blir förflyttade till special BB där man får ett rum som iaf har tv. Vilket känns lite skönt för mig iaf så de finns något tidsfördriv.  (det är de enda positiva jag tänker just då)  A måste åka hem eftersom vi inte har någon barnvakt så de blir vi två flickor ensamma i ett främmande rum.

Leila får ligga i en sån där vagn med genomskinlig plast och i den ligger ett litet "solarie" som hon får ligga på och sedan är det som en dräkt hon får ha över sig när hon ligger där.
Hon tycker inte alls om att ligga där; jag får sitta bredvid o sjunga o smeka henne i pannan- då är hon relativt lugn. Enda gången jag ska ta upp henne är vid blöjbyte eller amning.

Är så inne i det där att jag inte ens hinner att äta. Finns ingen där som erbjuder sig att serva mig med maten från matsalen- och jag kan ju inte lämna henne ensam där medan jag hämtar maten. De springer in alla möjliga sköterskor osv, en del har vett till o knacka andra bara kommer inrusandes och sådant gillar jag inte!

Senare under eftermiddagen tas det blodprov igen;De blir problem med att hitta kärl o sticka i så resultatet blev två hål i ena handen o sen fick de ringa på en Neonatalsköterska som fick göra provet i hennes ena fot istället. Hon ser ut som en nåldyna stackaren!och då har värdet stigit ännu mer.

Nu tycker de att hon ska få tillägg i form av NAN som sköterskorna kommer in o ger henne var tredje timma. under kvällens o nattens gång. Först ska jag ge henne bröstet o sen ska jag ringa på dom så de kan mata henne.

Dag 3 - skickas till NEONATAL

Sitter o hoppas på att denna dagen ska bli dagen vi får åka hem. Eftersom hon solat hela natten o fått tillägg så allt ska komma ut fortare via avföringen så vill jag innerligt att allt ska vara okej nu. vilken liten minskning som helst är ju bättre än att de ökat.

Det kommer in en sköterska som väger leila, 3720 gram väger hon. vilket är helt okej eftersom man får gå ner till 10 procent av förlossningsvikten.Sedan får vi gå bort o ta blodprover igen =(  De är återigen problem med att kunna sticka henne, men efter ett tag får de ihop de. Värdet visar sig ha stigit ännu mer dock och jag bryter mer eller mindre ihop när jag ska ringa till A som är hemma hos elliott o ska komma in senare på besök. Stortjuter o får knappt fram ett ord i telefonen. Stackars våran lilla sessa...o va jag saknade elliott MASSOR!

Vi blir iaf förflyttade till Neonatalen för solning där.Får veta att vi fortfarande får ha kvar rummet på special bb eftersom de inte har några familjerum lediga på neonatalen..de blir ett himlans spring emellan till att börja med eftersom det är en bit att gå och mitt lokalsinne är noll typ.

Leila hamnar i en bädd i ett rum där de ligger som en filt med en slinga under henne och sedan är det som lysrör ovanför bädden också. Sedan får hon ett par solglasögon i tjockt tyg som gör att hon inte ser något alls. Till o börja med blir hon lite skrämd o ledsen. De sätter i en sond som hon ska matas genom, 19 cm in går den. Hon får inte ammas, utan ska få ersättning via sondmatning tills hon är bra igen. Detta är för att hon ska kunna kissa/bajsa ut snabbare o för att de ska ha koll på hur mkt hon äter. O ja, där sitter jag i en fotölj bredvid henne o bara bryter ihop o stortjuter inför personalen mitt i allt.

Inte nog med att hon ska ligga där o inte se något o vara rädd, hon har en slang ikörd genom näsan, o sen får inte jag vara hos henne under natten heller. Så liten o så hjälplös. De tröstar mig snabbt o säger att det är helt okej o bli ledsen- det är inte lätt o se sitt nyfödda barn fara illa o speciellt inte under dag 2-3 efter man fött heller..det är då alla känslor svallar som mest ju.

Sedan kommer de in från  special bb in till rummet o säger att jag inte får ha kvar mitt rum på special bb eftersom de har platsbrist o det finns andra som behöver rummet bättre. Jaha..vart ska jag ta vägen då? och de vill dessutom att jag flyttar mig så fort som möjligt.( Lätt o göra de när man inte har nånstans o ta vägen)
Till slut kommer sköterskan tillbaka igen o säger att hon fixat rum åt mig hos astrid lindgrens..men det är alldeles för långt bort...skulle ta en evighet att gå dit o därifrån.

En supergullig sköterska på neo kommer iaf senare in med glatt besked åt mig; hon har lyckats knåpa ihop ett rum åt mig på neo avdelningen. Hon tyckte alldeles för synd om mig...att jag borde få ha nära till min dotter o att jag absolut inte skulle behöva gå så långt nyförlöst och allt. Det var en lättnad!

A kommer in senare under förmiddagen och blir ganska så medtagen o ledsen han med över att se henne ligga där.. Men hon kämpar på bra o gnäller inte nånting.. Superduktig tjeja! Alla som tar hand om henne där inne i rummet är riktigt förvånade över hur bra hon tar det ändå- de flesta hade legat o varit jätteledsna av panik förr eller senare menar de på.

Under senare eftermiddagen/början på kvällen tas de nya blodprover- A och jag sitter o väntar o väntar på att få höra reslutaten på dom.  JAg smiter iväg till rummet för att pumpa lite grann. Och när jag väl sitter där så kommer en sköterska o A in med leila i vagnen o berättar att värdet har sjunkit massor så hon inte behöver sola mer som de ser ut.  Vi pustar ut båda två o känner att äntligen händer det lite positiva grejer =) Jag är överlycklig över att min lilla tjeja inte behöver ligga ensam i ett rum utan sin mamma under natten o att jag slipper sova utan henne.

Dag 4- tjoho.
Morgonen därpå tas proverna tidigt på morgonen av jättetrevliga sköterskor. Sen får jag gå o vänta o vänta o vänta på svaren. De brukar vanligtvis ta 1-2 timmar innan man får veta resultatet men denna gången tar de typ över 3 timmar o till slut blir jag så otålig så jag ringer på dom. Vi behövde ju veta hur de blev, jag behövde ringa till A o berätta va som skulle ske eftersom han skulle komma in på besök. Då kommer sköterskan in o berättar att jag snart får påhälsning av en läkare som kommer göra sin rond med provresultat. 

När läkaren väl kommer så får jag självklart lite negativa besked igen! Lillans värde har ökat lite grann igen så de ligger lite över solgränsen. Läkaren säger att vi kommer bli skickade till special BB återigen så hon kan stanna där för observation. Frustrerad o ledsen blir jag över detta, kanske får man inte åka hem till helgen iaf =(

Ringer till A o berättar läget men när jag kommer innanför dörrarna på neo igen (man fick inte ringa därinne utan fick stå utanför o ringa) så möter jag den där underbart snälla sköterskan som vi haft igen..och hon säger världens raraste o underbaraste grej "ni kan ju inte bli skickade tillbaka till special bb eftersom ni redan blivit utskrivna därifrån en gång." (hon förstod inte hur läkaren hade tänkt med det) Och så sa hon att hon skulle prata med läkaren om det o föreslå att vi kunde få åka hem o vara hemma o sen åka in på återbesök dagen efter.
Snacka om att det lät som ljuv musik i mina öron. Springer o ringer o berättar läget för a direkt!  Och när läkaren senare kommer in och säger att vi får åka hem och att de nog inte ska vara nån fara om värdet stiger ytterligare eftersom solgränsen höjs ytterligare efter de blir 3 dygn gamla ...ja då blir jag överlycklig! TJOHO =)

Äntligen kunde livet som tvåbarnsfamilj få sin början.

Inge mer sjukhus- äntligen får man ha lite privatliv igen =)