I eftermiddags tog jag en härlig promenad med mig följde även min mamma.Vi tog svängen förbi hembygdsgården- och det var ju ganska mörkt ute. Rätt vad det är ser jag i ögonvrån hur något kommer springande mot oss i gräset i rask takt. JAg blir såklart livrädd för vad det ska vara och hugger tag i mammas arm.

Visar sig vara en hund som är ute och springer lite utan koppel bara- inget värre...vad man kan skrämma upp sig själv ilband då!

Tur jag inte gick själv- då hade jag nog fått en hjärtattack ;)

Haha, emelie i ett nötskal!!