Ibland när man tänker tillbaka så inser man hur fort tiden verkligen går! tänk att det nu är 10 år sedan jag tog studenten exempelvis. Och att nästa år blir jag 30 år gammal. Och tänk att det snart är fyra år sedan jag blev mamma för första gången. Känns ju som det var igår. Men tycker ändå att man hann o njuta av den där bebistiden, det där första året med Elliott. Det var värre när Leila var bebis. Känns som att allting bara är ett endaste rörigt litet minne. Kommer inte alls ihåg lika mkt om allt som hände med hennes utveckling sådär första året. Och vad dålig jag varit på att ta kort och på att skriva i hennes "min första bok". Måste verkligen slå mig själv på fingrarna för detta!

Men det är väl kanske så det är när man har två barn. Ett barn då kan man ju ägna all tiden åt det barnet men med två barn måste man ju räcka till för båda. Och nu när den där tre-fyra årstrotsen nåt sin top notch med bitningar, knytnävar, puttningar och nypningar så måste jag inse att alla stadier har väl sin charm. För ibland är elliott supersnäll och go ju! Det värsta är att han lär lillasyster alla dumheter med ;) Men det är väl en storebrors uppgift iofs.

Tänk när de var såhär små och gosiga och man kunde sitta och snusa på dom hur länge som helst och de var helt stilla! Den tiden är förbi! Men det är allt något extra att se sina barn växa upp och bli stooora =)