Idag är det ju den 14:e vilket innebär att Leila blir en månad ♥

Hon bara sover o sover och sover och älskar att ligga tätt o nära mammas eller pappas kropp som en ostbåge.Hon sover gärna med öppna ögon och håller på med massa minspel som leenden, grymtningar med näsan. Och så suckar hon och småflinar lite i sömnen med emellanåt. Ååå..tänk när första leendet kommer..hoppas de blir snart=)

När hon väl är vaken- då kikar hon med stoooora ögon =) Hon tycker det är lite spännande o sitta i knäet o kika på vad storebror gör, lampan är oxå spännande!

Idag ökade vi dessutom hennes mat- så nu får hon ca 130 ml nan istället för 100... bara o se så hon inte kräks upp massor me..vilket hon har en tendens till att göra.

Leila Elisabet Karlsson du är helt underbar o perfekt ♥

Glömde ju helt bort- Igår blev Leila fyra veckor. Helt sjukt de här ju va tiden går fort. På fredag är hon en hel månad redan.
Hon sover ganska så mkt fortfarande, men om nätterna när hon har ätit kan hon ligga vaken en bra stund o pippla o gnälla innan hon kommer till ro igen- likadant på kvällen när vi lägger oss. Tar en bra stund innan hon somnar. När hon väl är vaken mitt på dagen så kikar hon med STOOORa ögon på allt möjligt- o finns de något mysigare än när man håller henne i famnen o hon ligger snällt där o bara stirrar o kikar på en? jag tror inte de =)


Bilder från igår när vi hade varit ute o gått, hon sov såå sött då så =)

Detta är leilas favoritsovposé, hon älskar att ligga ihopkrupen som en ostbåge på mammas bröst ♥

Morgonen började stressigt som vanligt- leila åt runt åtta snåret, sen skulle elliott få i sig lite frukost o bli påklädd. O sen skulle Leila bli påklädd. Det är inte lätt o hinna med allt till man ska åka strax innan nio när man har en liten ligist som bara gör massa hyss o bara vägrar o bli påklädd. Men vi va iaf på plats på dagis några minuter efter nio- inte illa pinkat!
Elliott fick tag på vällingdoseraren på något skumt sätt, så när leila o jag hade bytt blöja så hade han lyckats få upp locket o satt där i soffan o petade runt med pulvret. Hela soffan var gulprickig o lite småkladdig =/

Efter dagislämningen så åkte jag och Leila hem, jag lade i henne i vagnen o så gick vi fram till Vårdcentralen för en BVC kontroll.

För en vecka sedan var hon 54,5 cm lång, vägde 4010 och hade ett huvudomfång på 36,5 cm.
Nu en vecka senare så är hon 55 cm lång, väger 4170, har ett huvudomfång på 37 cm.

Hon växer så de knakar lilla gumman =)

Idag blir sessan 3 veckor- har tiden verkligen gått så fort? Rätt va de är så står hon väl här hemma o är 15 år o tjatar om att få en moppe ;P

Hon är helt underbart söt- fantastisk på alla sätt o vis.
Hon äter ungefär var tredje timma på dagarna; ibland kan de gå lite längre tid emellan beroende på om hon sover eller inte.
På natten kan hon klara sig ca 4-5 timmar innan hon vaknar och är hungrig. Häromdagen somnade hon halv elva o vaknade inte o va hungrig förrän kl 4.
Hon har börjat vara vaken lite mer nu, och de gillas massor. Hon ligger/sitter då och kikar med STOORA uppspärrade ögon, gärna på nån lampa om de finns nån som lyser. Så mysigt o se henne ♥
På kvällarna runt nio har hon en skrikperiod där typ inget man gör hjälper.. men de går över efter en stund. De tar oftast ett tag innan hon somnar för natten med. Blir lite kräks emellan o utspottning av nappen o så innan hon brukar komma till ro.
Hon gillar fortfarande att ligga tätt intill på bröstet som en liten ostbåge..o ska helst vara nära hela tiden. Vi försöker lägga henne i hennes vagn som står härinne så vi kan pyssla me lite annat o hon kan sova. Ibland funkar de- ibland funkar det inte. Selen har vi oxå gått runt med en del- samma sak där. Ibland funkar de o ibland inte. Men jag tycker iofs att det är mysigt att hon vill vara nära hela tiden- fast de blir jobbigt när man har ett underbart barn till som man gärna vill ägna lite uppmärksamhet åt oxå ju, sen är de ju lite annat småplock man måste göra ibland med. MEn som sagt- jag tror det är en liten period bara- vi får fortsätta att försöka vänja henne.

ÅÅÅ..våran lilla sessa, du är underbar ♥

Idag har jag klätt Leila i klänning. Hon har hur många klänningar som helst nu i storlek 56- o de måste man ju passa på att använda innan de blir för små. Så därför blir de mkt klänning till vardags nu oxå har jag bestämt =) inte mig emot alls- så roligt o kunna fina till dom lite ju. På förmiddagen blev det en villervallaklänning som hon fick av sin farmor o farfar- men kräkbarn som hon är så vart vi tvugna att byta senare o då blev det en prickig o randig klänning som hon fått av sin mormor o morfar.

Skrev ju om att BVC skulle komma på hembesök här hos oss idag. Eftersom elliott varit lite lös i magen idag med så kände jag dock att jag inte ville att hon skulle komma hit ifall han skulle smitta. Så ringde o frågade om vi kunde få komma till VC istället..och det gick självklart fint.

Leila var 53 cm lång, vägde 3970 gram o hade ett huvudomfång på 36 cm när hon föddes.

den 20:e när vi vägde henne senast (6 dagar gammal då) vägde hon 3800 gram.

Nu är hon 54,5 cm lång, väger 4010 gram o huvudomfånget är 36,5. Så lillan växer så de knakar =)



Just nu håller hon på o ligger o gnäller o skriker i sin pappas famn, hon har haft en sådan period runt 21- tiden nu på kvällarna. Inget hjälper typ.

Ska väl ta o umgås lite med A o henne nu innan det är läggdags.

Har knåpat ihop en berättelse om vistelsen på sjukhuset nu med för er som är intresserade av att läsa;

Dag 2- dagen efter förlossningen

Efter en snuttig o mysig natt som nyblivna tvåbarnsföräldrar vaknar vi upp utan knappt nån sömn alls (så som det är när man precis fått barn) med siktet på att få åka hemåt. JAg saknar elliott något enormt o känner att jag hellre vill vara hemma än o ligga på BB. Blir så deprimerad av sjukhusmiljöer.

Runt 9 tiden kommer läkarna in o gör ronden. Allt ser jättefint ut och de håller upp henne mot fönstret för att se så hon inte är gul. Men nejdå- det är absolut ingen fara. En liten stund senare kommr sköterskan på BB in med en bilirubin mätare. Hon säger att hon tycker att leila ser gul ut o att hon ska mäta för säkerhets skull. Värdet visar sig vara 154 vilket är en liten bit över solgränsen. De tas blodprov för att kunna mäta bilirubinmängden närmre, och då visar det sig att de till o med låg på 179 en timma senare.

Vi blir förflyttade till special BB där man får ett rum som iaf har tv. Vilket känns lite skönt för mig iaf så de finns något tidsfördriv.  (det är de enda positiva jag tänker just då)  A måste åka hem eftersom vi inte har någon barnvakt så de blir vi två flickor ensamma i ett främmande rum.

Leila får ligga i en sån där vagn med genomskinlig plast och i den ligger ett litet "solarie" som hon får ligga på och sedan är det som en dräkt hon får ha över sig när hon ligger där.
Hon tycker inte alls om att ligga där; jag får sitta bredvid o sjunga o smeka henne i pannan- då är hon relativt lugn. Enda gången jag ska ta upp henne är vid blöjbyte eller amning.

Är så inne i det där att jag inte ens hinner att äta. Finns ingen där som erbjuder sig att serva mig med maten från matsalen- och jag kan ju inte lämna henne ensam där medan jag hämtar maten. De springer in alla möjliga sköterskor osv, en del har vett till o knacka andra bara kommer inrusandes och sådant gillar jag inte!

Senare under eftermiddagen tas det blodprov igen;De blir problem med att hitta kärl o sticka i så resultatet blev två hål i ena handen o sen fick de ringa på en Neonatalsköterska som fick göra provet i hennes ena fot istället. Hon ser ut som en nåldyna stackaren!och då har värdet stigit ännu mer.

Nu tycker de att hon ska få tillägg i form av NAN som sköterskorna kommer in o ger henne var tredje timma. under kvällens o nattens gång. Först ska jag ge henne bröstet o sen ska jag ringa på dom så de kan mata henne.

Dag 3 - skickas till NEONATAL

Sitter o hoppas på att denna dagen ska bli dagen vi får åka hem. Eftersom hon solat hela natten o fått tillägg så allt ska komma ut fortare via avföringen så vill jag innerligt att allt ska vara okej nu. vilken liten minskning som helst är ju bättre än att de ökat.

Det kommer in en sköterska som väger leila, 3720 gram väger hon. vilket är helt okej eftersom man får gå ner till 10 procent av förlossningsvikten.Sedan får vi gå bort o ta blodprover igen =(  De är återigen problem med att kunna sticka henne, men efter ett tag får de ihop de. Värdet visar sig ha stigit ännu mer dock och jag bryter mer eller mindre ihop när jag ska ringa till A som är hemma hos elliott o ska komma in senare på besök. Stortjuter o får knappt fram ett ord i telefonen. Stackars våran lilla sessa...o va jag saknade elliott MASSOR!

Vi blir iaf förflyttade till Neonatalen för solning där.Får veta att vi fortfarande får ha kvar rummet på special bb eftersom de inte har några familjerum lediga på neonatalen..de blir ett himlans spring emellan till att börja med eftersom det är en bit att gå och mitt lokalsinne är noll typ.

Leila hamnar i en bädd i ett rum där de ligger som en filt med en slinga under henne och sedan är det som lysrör ovanför bädden också. Sedan får hon ett par solglasögon i tjockt tyg som gör att hon inte ser något alls. Till o börja med blir hon lite skrämd o ledsen. De sätter i en sond som hon ska matas genom, 19 cm in går den. Hon får inte ammas, utan ska få ersättning via sondmatning tills hon är bra igen. Detta är för att hon ska kunna kissa/bajsa ut snabbare o för att de ska ha koll på hur mkt hon äter. O ja, där sitter jag i en fotölj bredvid henne o bara bryter ihop o stortjuter inför personalen mitt i allt.

Inte nog med att hon ska ligga där o inte se något o vara rädd, hon har en slang ikörd genom näsan, o sen får inte jag vara hos henne under natten heller. Så liten o så hjälplös. De tröstar mig snabbt o säger att det är helt okej o bli ledsen- det är inte lätt o se sitt nyfödda barn fara illa o speciellt inte under dag 2-3 efter man fött heller..det är då alla känslor svallar som mest ju.

Sedan kommer de in från  special bb in till rummet o säger att jag inte får ha kvar mitt rum på special bb eftersom de har platsbrist o det finns andra som behöver rummet bättre. Jaha..vart ska jag ta vägen då? och de vill dessutom att jag flyttar mig så fort som möjligt.( Lätt o göra de när man inte har nånstans o ta vägen)
Till slut kommer sköterskan tillbaka igen o säger att hon fixat rum åt mig hos astrid lindgrens..men det är alldeles för långt bort...skulle ta en evighet att gå dit o därifrån.

En supergullig sköterska på neo kommer iaf senare in med glatt besked åt mig; hon har lyckats knåpa ihop ett rum åt mig på neo avdelningen. Hon tyckte alldeles för synd om mig...att jag borde få ha nära till min dotter o att jag absolut inte skulle behöva gå så långt nyförlöst och allt. Det var en lättnad!

A kommer in senare under förmiddagen och blir ganska så medtagen o ledsen han med över att se henne ligga där.. Men hon kämpar på bra o gnäller inte nånting.. Superduktig tjeja! Alla som tar hand om henne där inne i rummet är riktigt förvånade över hur bra hon tar det ändå- de flesta hade legat o varit jätteledsna av panik förr eller senare menar de på.

Under senare eftermiddagen/början på kvällen tas de nya blodprover- A och jag sitter o väntar o väntar på att få höra reslutaten på dom.  JAg smiter iväg till rummet för att pumpa lite grann. Och när jag väl sitter där så kommer en sköterska o A in med leila i vagnen o berättar att värdet har sjunkit massor så hon inte behöver sola mer som de ser ut.  Vi pustar ut båda två o känner att äntligen händer det lite positiva grejer =) Jag är överlycklig över att min lilla tjeja inte behöver ligga ensam i ett rum utan sin mamma under natten o att jag slipper sova utan henne.

Dag 4- tjoho.
Morgonen därpå tas proverna tidigt på morgonen av jättetrevliga sköterskor. Sen får jag gå o vänta o vänta o vänta på svaren. De brukar vanligtvis ta 1-2 timmar innan man får veta resultatet men denna gången tar de typ över 3 timmar o till slut blir jag så otålig så jag ringer på dom. Vi behövde ju veta hur de blev, jag behövde ringa till A o berätta va som skulle ske eftersom han skulle komma in på besök. Då kommer sköterskan in o berättar att jag snart får påhälsning av en läkare som kommer göra sin rond med provresultat. 

När läkaren väl kommer så får jag självklart lite negativa besked igen! Lillans värde har ökat lite grann igen så de ligger lite över solgränsen. Läkaren säger att vi kommer bli skickade till special BB återigen så hon kan stanna där för observation. Frustrerad o ledsen blir jag över detta, kanske får man inte åka hem till helgen iaf =(

Ringer till A o berättar läget men när jag kommer innanför dörrarna på neo igen (man fick inte ringa därinne utan fick stå utanför o ringa) så möter jag den där underbart snälla sköterskan som vi haft igen..och hon säger världens raraste o underbaraste grej "ni kan ju inte bli skickade tillbaka till special bb eftersom ni redan blivit utskrivna därifrån en gång." (hon förstod inte hur läkaren hade tänkt med det) Och så sa hon att hon skulle prata med läkaren om det o föreslå att vi kunde få åka hem o vara hemma o sen åka in på återbesök dagen efter.
Snacka om att det lät som ljuv musik i mina öron. Springer o ringer o berättar läget för a direkt!  Och när läkaren senare kommer in och säger att vi får åka hem och att de nog inte ska vara nån fara om värdet stiger ytterligare eftersom solgränsen höjs ytterligare efter de blir 3 dygn gamla ...ja då blir jag överlycklig! TJOHO =)

Äntligen kunde livet som tvåbarnsfamilj få sin början.

Inge mer sjukhus- äntligen får man ha lite privatliv igen =)

i hela två veckor har vi nu fått ha våran sessa Leila hos oss. Två helt underbara veckor fyllda med både tårar o skratt. Hon är så underbart söt o go. Hon sover mest hela tiden, helst ska hon ligga nära nära i famnen. De gillar hon bäst- lägger man ifrån henne i vagn etc så blir hon oftast ledsen. Naveln tappades för ca en vecka sedan (man hinner inte direkt ha samma koll som man hade med första barnet, tänker att man ska skriva upp..men sen dyker de upp nåt annat- o minnet är som en guldfisks just nu)

hon sover riktigt bra på nätterna- kan gå fyra timmar mellan målen då om hon är trött. Storlek 50 är typ för litet- så nu kör vi på storlek 56..har massa fina klänningar som hon fått i just den storleken så de är väl bäst o börja använda upp dom snart nu..hihi! Fullkomligt älskar att få klä upp henne i rosa kläder- o lila med såklart =)

Imorn kommer BVC tanten hit för att väga o mäta henne. Julen kom ju emellan o då va hon ledig så första vägningen med bVc blir inte förrän imorn. Ska bli spännande o se hur mkt hon gått upp sedan vi va inne på lasarettet o tog gulsotprov o vägde henne sist. de va 8 dagar sen o då vägde hon 3800 gram så jag gissar på att hon säkert väger runt 4500 g nu eller nåt så bra som hon äter ;)

Har gett upp de där med amningen nu- så nu kör vi bara på flaskan. A fick ge henne ersättning när jag hade maginfluensan eftersom jag inte hade kraft, energi eller ork o knappt fått i mig nån vätska. Och efter det så gnällde hon bara såfort hon hamnade vid tutten o tuttade nån gång o släppte igen. Så nu blir de bara flaska.. känns jättetrist att de blivit så. Men samtidigt så vet ju jag att hon får i sig så mkt som hon behöver då med istället för att trixa med o amma en stund o sedan ge flaskan efter.
Huvudsaken är ju trots allt att hon mår bra ♥

nyfödd "liten" leila ♥

två veckor gammal...elliotts gmala trogna följeslagare alf finns som ni ser med i bilden denna gången med.