Vaknade som sagt vid halv fyra på tisdagsmorgonen (9:e december) o kände att jag hade lite ont i ryggen. Men trög som man e så trodde jag att jag hade sovit illa så låg kvar i sängen o drog mig ett bra tag till o försökte sova. Men efter ett tag så gick jag upp o satte mig vid datorn, för jag tänkte att de kanske kunde va så att de var värkar. Så googlade runt lite här o där för o se beskrivning på hur de skulle kännas. o då stod de ju värk i korsryggen o de va det jag hade.
Letade fram värktimern här på nätet o började klocka, de höll i sig i cirka 30 sekunder o kom oregelbundet.  Gick på toaletten o skulle kissa i fick se att de låg nåt blodigt o slajmigt i holken o va lite slajmigt på pappret me, så var slemmisproppisen som hade börjat gå.
Sedan blev  värkarna regelbundna, höll i sig fyrtio minuter var fjärde minut ungefär, för att sedan hålla på i en minut med 6 minutersintervall emellan. Ställde mig i duschen o duschade o använde till o med ryggmunstyckena, men inget hjälpte.
Ringde in till förlossningen vid åtta bara för o höra eftersom man som förstföderska är väldigt osäker. Hon sa att vi gärna fick komma in men att risken va stor att vi fick åka hem igen. så jag valde o stanna hemma o fortsätta bearbeta värkarna där.  Slemproppen fortsätter o komma ut. Vid tvåsnåret på dagen kommer värkarna med 4-5 minuters mellanrum. Hade testat o ta tabletter eftersom barnmorskan rådde mig till det. Men de hjälpte ju inte ett jädra skvatt! kändes som ryggen skulle gå av närsomhelst, o smärta i nedre sidorna av magen.
Vid halv fyra gick jag på toaletten igen, då hade jag börjat blöda ---> teckenblödning.
Andreas bjöd hit mor o syster på fika. De satt o klockade mina värkar. De tyckte de var väldigt täta o regelbundna. Cirka tre minuters mellanum. Men jag bet ihop o tyckte inte de va så farligt ändå. Men efter de hade åkt iväg blev de bara värre o började blöda mer o mer. Smärta! Andreas skulle laga mat, o jag satt här o vänta o vänta o leeed o ville att maten skulle bli klar någon gång. Var hungrig o ont hade jag som fasen. Efter maten ringde jag iaf till förlossningen, sade att de kom värkar som höll i sig i cirka en minut med fyra minuters mellanrum. Hon sa samma som förra tanten.frågade mig om jag hade jätteont, o så sa hon att ja kunde komma in men att jag nog skulle få åka hem igen. Men nu orkade jag inte vänta längre! nu ville jag åka in..om inte annat bara för att få veta att allt var okej o så. Andreas hoppade in i duschen o sis kom hit me lte grejer hon köpt. Höll på att bli galen av all väntan på att få åka in samtidigt som de gjorde ondare o ondare.
Vid fem satte vi oss i bilen på väg in till förlossningen i linköping, vid kvart i sex va vi där. Blev vägd, vägde 89 kilo. De kopplade upp mig till en ctg maskin där de sa att jag skulle ligga i 20 minuter så de kunde ha koll på de. Tjejen frågade mig om hon fick undersöka mig me. Det var klart att hon fick de, och till våran förvåning va ja redan öppen 5 centimeter. Blev så lättad o glad ändå, skönt o slippa åka hem igen!  Hon gick o värmde en riskudde åt mig som jag fick ha ryggen på...hjälpte en pyttestund. Sedan gjorde det ont igen.
vid 18.40 frågade barnmorskan om jag inte ville ha lite lustgas. Andreas va borta med bilen så sade att jag ville vänta till han kom tillbaka. Men ändrade mig snabbt o bad om att få lustgas. Tyckte ärligt talat inte att lustgasen hjälpte så mkt. Kanske lite i början, men sedan när värkarna blev starkare o starkare så funkade den inte alls. Barnmorskan frågade mig om jag inte ville höja dosen istället, men tackade nej. Och efter att ha pratat med Andreas lite så ringde vi in undersköterskan o bad om att få EDA. Nu var värkarna riktigt starka o det gjorde ont, ingen lustgas hjälpte o det tog jättelång tid innan narkosläkaren kom, mer än en timma.
Vattnet hann o gå vid 20.35
EDAn kopplades in 20:20 o strax efter det så mådde jag som en prinsessa igen. Allt onda i ryggen hade avtagit.. jag kunde nästan somna lite grann. Var lugn som en filbunke obara låg o log.
Var skiftbyte vid halv tio, och den nya barnmoskan o undersköterskan kom in o pratade..de bara småflinade åt mig. Att jag var så lugn o harmonisk o nästan skojade lite.
vid  kl 10 cirka så ville de att jag skulle försöka kissa, men gick verkligen inte. Kom inget alls. Jag får stå upp i gåstolen o får lite nyponsoppa att dricka o lite yoghurt. Var riktigt gott o välförtjänt. Vid tio i elva kopplar de in dropp som ska förstärka värkarna. Står upp i gåstolen, och det börjar trycka på mer och mer.
Vid 23.54 får jag lägga mig i sängen igen eftersom de vill tappa mig på urin innan krystningarna för de kan underlätta.
Vid 00.05 halvsatt jag i sängen o krystade allt jag hade..huvudet kom ut, sen åkte det in igen hur många gånger som helst, allt för att grodan skulle kunna komma ut
00:15 kommer en till barnmorska in för att hjälpa till att pressa på magen så att förloppet under de tre sista värkarna ska påskyndas eftersom pulsen sjönk. de såg huvdet o sa att det var mkt hår, var såklart tvungne o fråga vilken färg. De sade att de var mörkt o jag blev jätteglad.  När huvudet väl var ute så sade de åt mig att jag var tvungen o låta de va där, jag fick inte krysta förrän nästa värk kom. Blev frustrerad. Var enda gången under hela förlossningen de gjorde riktigt hemskt ont, när huvudet var ute.. ville så gärna krysta. fick panik..sa åt dom att ta ut honom, snälla hjälp mig sade jag! o jag kunde inte ens känna om jag hade nån värk eller inte. så de fick säga till när så tryckte jag på 
00.26 splasch sa de så var han ute de lägger honom på min mage.. jag börjar halvt om halvt tjuta för de var så fint o vackert. Andreas första kommentar var att han hade en snopp. Elliott suger  på sin tumme bland de första han gör.  De kommenterar navelsträngen o säger att den var jättefin o att den var längre än normalt. dröjer inte länge förrän moderkakan kommer ut..
00.40  sydde de mina bristningar med tre stygn.
Vid ett sög han på bröstet för första gången.. sög tag direkt

elliott per karlsson
vikt: 3490 gram
längd: 50 cm

vid elva samma dag var vi hemma igen. Elliott klarade amingen galant redan från start o läkarna sa att allt såg bra ut. Jag ville bara hem till min säng.

de va nog allt.. ska ta o åka till apoteket nu