Gästbloggsinlägg; Kolabrownies


2012-09-26 @ 12:00:00
Detta är ett av mina populäraste recept: Kolabrownies
 
Sjukt beroendeframkallande var denna brownie med den perfekta blandningen av choklad och kola. Säg inte att jag inte varnade er....
 
 
 
 
Browniebotten
100 g smör
2 ägg
2 dl strösocker
1 ½ dl vetemjöl
4 msk kakao
1 nypa salt
 
Kolafyllning
2 burkar kondenserad sötad mjölk
50 g smör
2 msk ljus sirap
 
Topping
200 g mörk choklad
 
1. Sätt ugnen på 200 grader. Klä en form, ca 20 x 30 cm med bakplåtspapper.
2. Smält smöret och låt det svalna lite.
3. Vispa upp ägg och socker lätt och rör ner smöret. 
4. Blanda mjöl, kakao och salt och rör ner i äggsmeten. Bred ut smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 9-11 minuter. Botten ska fortfarande vara lite kladdig (mums!), låt svalna.
5. Häll kondenserad mjölk, smör och sirap i en tjockbottnad kastrull. Låt koka upp och puttra på ganska svag värme i drygt 20 minuter tills fyllningen börja tjockna och blir gyllenbrun. Rör hela tiden noggrant, men om fyllningen skulle bli lite bränd är det ingen fara! Bred ut fyllningen i ett jämnt lager ovanpå browniebotten. Låt svalna.
6. Smält chokladen till toppingen och bred ut den över kolafyllningen (viktigt att kolafyllningen har svalnat innan detta görs). Låt stelna i kylen.
 
 
P.S. Om du gillar recept med kola, så kanske du även gillar: Pekankola cheesecakeKolapaj ellerKolacupcakes.
 
 
Mvh,
Rose-Marie (http://bambi.alltforforaldrar.se)






Gästbloggsinlägg; Svett är kärlek


2012-09-25 @ 12:00:00
Svett är kärlek- Låter det märkligt tycker du? Låt mig förklara för dig så får du bilda dig en egen uppfattning om mitt uttryck =)

Det är ett av mina budord som jag lever efter i min kamp mot ett gryn. Jag ”råkade” mynta uttrycket under ett av mina första bootcamp-pass när jag stod och svettades en kär vän bokstavligen i munnen. Sånt gör man ju inte med vem som helst, så jag kläckte ur mig svett är kärlek och kramade om min vän efteråt som inte alls brydde sig om mitt svett. Detta uttryck lade hon på minnet och återkom till det ofta, allt med som hon sa det så fortsatte jag med det. Fler vänner tog åt sig det och nu har jag flera i min närhet som gillar det. Betyder så mycket för mig  ♥



För mig innebär det så mycket mer än tre små ord.. Det står för;  
- kärleken till mig själv, jag svettas när jag tränar och mår så bra av alla endorfiner som frisläpps.  
- kärleken till träningen som jag känner, träningen har blivit min lilla frizon. Har svårt att klara mig utan den.
- kärleken till alla fina människor svetten gett mig genom gymmet. Har fått stöd av då främmande människor, vilket värmer hjärtat!
- sist men inte minst, kärleken till alla dem som stödjer mig i vått och torrt samt hjälper mig att utvecklas och orka i på min resa mot mitt och makens lilla gryn.

Svett gör att man ser fräsch ut, nu höjer ni på ögonen det vet jag och ni tycker inte jag är klok. Men det är sant, att ha tränat sig svettig och rödblossig gör underverk på människan =) Utstrålning utan dess like! 
 
Mitt ”ordspråk” har förevigats både på ett smycke som jag fick av två underbara vänner samt att det fått plats på gymmets vägg =) 


 
Vad har du nu för tankar kring mitt ordspråk? =)
 
Så har jag då skrivit mitt första gästblogginlägg någonsin =) Det var riktigt roligt! Tack Emelie för att jag fick denna chansen att sprida mitt ordspråk!!

 

Tack för mig =) //
Emma aka Viktkamp
 






Gästbloggsinlägg; Ett nytt liv


2012-09-24 @ 12:00:00
Jag har fått den stora äran att gästblogga här inne hos Emelie. Något jag blev jätte glad över.
 
Ja, vem är då jag? Jag bloggar under namnet "zupermamman", men är allt annat än en supermamma.
Jag är som vilken annan mamma som helst, en som torkar rumpor, snor, spaggetti från golv & tak=)
Jag har två barn som jag älskar (såklart). Min stora tjeja heter Cornelia & har precis börjat förskoleklass & min lille son har precis börjat dagis. 
 
MEN detta inlägget tänkte jag skulle handla om mig själv, för en gång skull.=)
Jag har alltid varit en gottegris. Älskar "socker" såsom i glass, kakor & CHOKLAD! Älskar choklad.
Fast det sätter sina spår, så gör oxå två graviditeter & massa kortison som man tvingas äta då & då pga sjukdom.
I våras bestämde jag mig för att ta itu med mitt problem. Jag har aldrig tränat, har inte gillat de. Har testat olika perioder men alltid slutat efter ett litet tag.
 
Jag läste  en blogg & blev inspirerad av att testa ett "kom iform program". Ett 12 veckors program där man skulle kunna springa 5km efter de 12 veckorna. Hmm? Jag?? Eller hur?
Men, jag antog utmaningen & hoppade på. Första veckorna orkade jag knappt jogga dom 2-3 minuterna som schemat visade. Men jag höll fast & gjorde precis vad det stod. OCH klarade de 12 veckorna galant! Stolt var jag när jag verkligen SPRANG min första 5 km runda!! Tjoho!! Lycka! Jag kände mig så fri. 
 
Jag fortsatte springa, och nu är jag precis klar med nästa "program" . 8 veckor till milen. Har nu sprungit 1 mil för tredje gången! Utan några problem. Inte nog med att jag har hittat en underbar träningsform, jag har även tappat en hel del kg. Plus en massa centimetrar sen i våras.
Tappat 13 kg i vikt, 14 cm i midjan, 9 cm om rumpan osv,...
 
Det jag vill ha sagt är att kan jag  så kan alla! Det är aldrig för sent att börja träna. 
Du vet faktiskt inte, det kan ju vara kul =)
 
Ha en underbar dag allesammans.
Titta gärna in till mig , en nylig"frälst" löpare =)
 
 
/ Zupermamman.blogg.se
 
 






Gästbloggsinlägg; Sojkasframtid


2012-09-23 @ 12:00:00

Då var det min tur att gästblogga...

 

...och jag är då Sojka och driver bloggen Sojkasframtid.seBlev så glad när fina Emelie frågade om jag ville gästblogga hos henne och självklart vill jag ju det. Denna goa tjej har jag nu känt i ett helt år och har tyvärr inte sets så mycket men hoppas vi gör det snart igen!

Eftersom jag är gravid så tänker jag ju tillbaka på när jag hade sonen och längtar till den där första mysiga tiden. Eller var den så mysig? ;) Här kommer ett litet urklipp från när Isak var 3,5 vecka gammal.

 

SKRIK SKRIK SKRIK…

…och jag fick ingen sömn fören klockan 5 i morse. Snacka om irriterat humör. =P
Ammade han och la han för att sova och han vaknade och skrek, detta upprepades från kl 00 till kl 05. =/ Fick knappt 3 timmars sömn därefter och la mig i stora rummet. För en stund sen efter amma sova amma sova amma sova. Nja sova kan man nog stryka, mer åt hållet amma skrika amma skrika amma skrika haha… Ja la han på mitt bröst och pang då slockna han som om han inte visste annat. 
 
 

 

Tänk om han kunde vara så fridfull hela tiden. 
 
Och problemet är att den ställningen inte funkar när man ska sova. =S
—-
Nä nu ska jag hälla i mig sista kaffet och invänta sambon som tagit med sig inköpslistan och är och storhandlar hem. Söta han!  Blev impad av att han helt utan jag sagt något tagit listan från köket som jag skrivit häromdagen. Hmm… kanske de här pappa instinkterna?
=)
 


Vänliga hälsningar
Ann-Sofie Sojka
sojkasframtid.se






Gästbloggsinlägg; Marie


2012-09-22 @ 12:00:00
Mitt namn är Marie och jag är en snart 25 årig, gift mamma. Jag bor utanför stockholm och jobbar som barnskötare på en förskola. Stormtrivs och vill utvecklas och kanske fortsätta plugga till förskolelärare.. Men det blir senare :) Nu vill jag ta vara på tiden jag har med min man och dotter och bara njuta!

Jag tänkte skriva något, som kanske inte pratas om så ofta, ofrivillig barnlöshet, eller sekundär barnlöshet som det heter.
 
När man har vart gravid innan, man kanske har vart med om en underbar eller superjobbig graviditet, så finns oftast längtan efter en ny. Längtan är svår att förklara, den bara finns där och försvinner inte! Man får rådet att sluta tänka på det, men hur går det till? För mig är det som att be en svältande att inte tänka på mat, eller sin hunger. Den finns överallt. Gravida och spädbarn finns överallt! Det går inte att sluta tänka på det.
 
Vissa dagar lyckas man slå undan tanken, men så fort man lyckas stanna upp, kommer den farandes som en raket och smäller precis framför ansiktet på en.Jag har fortfarande svårt att glädjas över andras gravditeter. Jag har fortfarande svårt att höra om andras glädjande besked, för mig är det sorg, en sorts svartsjuka. Jag har kommit så långt att jag kan glädjas åt de, men jag måste fortfarande fälla några tårar sen när jag är ensam.
 
Jag och min man har precis startat våran utredning, efter snart 2 års kämpande efter ett syskon till min prinsessa. Ett syskon som hon oftast pratar om och längtar efter. Som hon har döpt; om det blir en tjej: Havet och en kille: Ice age. Förhoppningsvis finns det andra namn som förslag när det väl är dag ;) Helst vill hon ha en lillebror, men jag är bara glad om det flyttar in en liten i magen.
 
Vi ska snart på vår andra läkarkontroll, där vi får svar på våra prover som vi lämnat. Ska bli riktigt spännande och se vad de kan erbjuda oss, eller om vi måste börja spara pengar för ett ivf-försök.
När man redan fått ett barn tidigare, kostar det att få hjälp med IVF-försök. Hur det blir, är en fortsättning. Men förhoppningsvis har det flyttat in en liten bebis magen, utan några dyra försök.
 

Fortsättningen kan ni läsa på min blogg; http://Mahii.blogg.se






Gästbloggsinlägg; melissasprinsar


2012-09-20 @ 12:00:00
Nu har jag fått äran att skriva ett litet gästinlägg som det så fint heter medans damen som äger bloggen har tagit sitt pick och pack och dragit på en go sol semester med sin familj, inte alls avundsjuk på henne inte det minsta ;)
 
Tyvärr har jag inte hunnit träffa denna sköna böna vid namn Emelie vi skulle ha delat rum en gång vid ett blogg event i Göteborg men jag fick ju tamme sjuton förhinder såklart så jag var tvungen att avboka och mitt rumssällskap fick hitta en ny partner - men Emelie jag lovar dig nästa gång ska VI dela rum du och jag gumman 
 
Vem är då jag som sitter här och knåpar ihop ett litet inlägg?
En tjej på 23år fyller 24 i november (lägg på minnet) vid namn Melissa
Jag är mamma till två prinsar vid namn Vincent och Linus och sen har jag såklart en karl me på ett hörn vid namn Marcus
Därav mitt fina bloggnamn "melissasprinsar.com"
 
Något jag skrivit ett par gånger om på min blogg men som tåls att ta upp igen är detta med vad som är okej och inte okej när det gäller pojke/flick saker/kläder
Tex varför det är mer okej för en flicka att ha på sig killkläder än va de är att en pojke sätter på sig tjejkläder, (typ klänning)  eller bara detta med att flickor har rosa och leker med dockor och pojkar har blått och kör med bilar 
Här hemma är vi rätt så eniga angående detta våra grabbar har både dockor och dockvagn och får leka med vad dom vill - det vi inte är helt eniga om är detta med rosa kläder på grabbarna 
Marcus ger mig gärna onda ögat när jag sätter på vår yngsta son Linus denna pyjamas som ett exempel 
han säger att jag bara jävlas med honon just pga jag vet att han inte tycker om det medans jag bara skrattar åt han och säger att jag tycker Linus passar i den 
Sen att den råkar vara rosa det hör lixom inte hit!
 
Hur ser det ut hemma där du bor om du har barn? 
Är ni helt eniga om allt ang detta eller blir det lite onda ögat där hemma med pga något?
 
//melissa (melissasprinsar)