Tänkte för ett par timmar sedan passa på att sätta mig här o skriva ett inlägg o kanske börja lite smått på förlossningsberättelsen..men då va de visst nån som var snuttig igen. Så var bara att slänga fram brösten o ge henne lite grann.
Hon äter som jag vet inte vad. Eftersom jag inte fick ge henne någon ersättning de dygnet hon var på neonatal (eftersom hon bara skulle sondmatas med nan då) så blev de ju uppehåll i amningen- och visst pumpade jag ur några gånger- men de va så mkt som hände hela tiden så man hade knappt tid.  Så efter det så  har vi fortsatt att ge henne lite tillägg just bara eftersom jag inte vet om  hon får i sig tillräckligt via mjölken. O dessutom så kan hon ligga o tutta i nån timma o sen när hon släpper o man tar upp henne så är hon mer hungrig iaf- så därför får hon lite ersättning ändå.
JAg känner visserligen att jag jättegärna skulle vilja få amningen att fungera helt- att bara kunna amma henne. Men jag är rookie- vet inte riktigt hur man ska göra för att få igång de helt. Visst har jag väl ganska mkt mjölk nu ändå- men de känns mer som minimjölk eller nåt som knappt mättar. Och eftersom de vart som de vart med elliott sist- att han inte gick upp något när jag ammade så är jag livrädd för att de ska hända igen.

Leila är verkligen helt underbar- sover riktigt bra (än så länge peppar peppar) o äter runt varannan- var tredje timma nånstans. Lite magknip o sånt har hon-fast det är väl inte så lustigt med tanke på att hon får ersättning emellanåt. O man kan verkligen stirra sig blind på denna söta o underbara lilla varelse..för hon är såååå fin- tänk att vi lyckats få så fina barn <3

Elliott börjar väl mer o mer visa intresse för lillasyster. När vi kom hem till mamma o skulle hämta honom när vi väl kommit från universitetssjukhuset så va de första jag var tvungen o göra att ta upp honom o gosa o mysa med honom..så som jag hade saknat honom <3 Den dagen pekade vi o visade honom att de va lillasyster som låg där o allt..men han brydde sig ingenting alls.
Men sen efter det så har han faktiskt börjat o bry sig som bara den. HAn säger Leila o pekar på henne, om man frågar vart hon är så pekar han o säger "där" , han sätter sig bredvid när man håller henne o klappar henne försiktigt på huvudet, han stoppar i nappen i munnen på henne när hon är ledsen.
I morse när han kom in till oss efter han vaknat så pekade han på henne där hon låg o sa att han skulle "sitta daer" (bredvid) o där satt han o kikade på henne. Likadant så ska han gärna flytta med sig en stol till skötbordet o kika på när man byter blöja på henne. Ja, han verkar tycka om sin lillasyster mkt =)
Tvåårstrotsen eller syskontrotsen har gjort sig tillkänna dock. Han testar sina föräldrar till max. Han gör grejer han vet att han inte får göra mest hela tiden o trots att vi säger att han inte får göra de så gör han de ändå...med ett stort belåtet flin på läpparna. Och är de något han vill ha- som han inte får..gud nåde den som nekar honom det! Då lägger han sig raklång på golvet o illtjuter o skriker. Såfort han inte får som han vill så blir de tjut o skrik o rabalder. Känner verkligen inte igen min lille kille på det sättet.
Men så är det ju- det är inte lätt att få en till medlem i familjen som tar all uppmärksamhet som han varit själv om att få innan- han måste ju få hävda sig på nåt sätt o visa att han finns med <3


Så jag för att summera- det är full rulle här hemma. Man har knappt tid över till datorn o sånt längre- och på något sätt känns de skönt att inte behöva känna att man måste gå in o kika där o där för man är nyfiken..utan nu har man o göra ändå! O sen får man ta o försöka inse att den där fantasibubblan om att man ska hinna med det där o det där o vara så huslig o duktig- ja den finns inte. Den har spruckit.. man är inte mer än människa o man hinner inte allt hur mkt man än vill. Men sen tror ju jag att man måste komma in i de lite mer- hitta lite "rutiner" o tillvägagångssätt att göra saker som passar just oss oxå. (Vi har ju ändå bara trots allt varit tvåbarnsföräldrar i sju dagar.) För som de är nu så börjar man kanske på nån grej o sen helt plötsligt så dyker de upp nåt emellan med barnen- o då glömmer man eller hinner man inte med den grejen man påbörjat innan. Men de ska nog gå bra =)


Hoppas ni alla mår bra,
kramar